söndag 6 maj 2012

Frustration, presentation och vemod

Sista arbetsveckan i Pune skulle visa sig bli en rejäl en. Vi sammanställde all data från intervjuerna i Kolewadi i excel. Ett förbannat excel som inte samarbetade alls, eller så har bara alla datakunskaper från gymnasiet flytt sin kos. Det tog evigheters evighet. Frustrationen slutade inte här. När vi hade infört all information från våra intervjuer skulle vi föra in samma information från en likadan enkätundersökning som gjordes 2007. Detta visade sig inte stämma alls. De två undersökningarna stämde inte mycket och den stora mängd insamlad information vi tagit visade sig oanvändbar. Vi skrek både inombords och rakt ut (tom så att folk undrade om vi mådde bra). I alla fall kunde vi samla in lite resultat och efter en lugnande diskussion med vår facilitator Dr. Daniel (fantastiskt mysiga Joshua) sa han att det var okej att presentera det vi hade och sedan berätta vad vi lärt oss av praktiken. 

Presentationsdagen kom och vi var nervösa upp över öronen. Ryktet om att 20-30 pers skulle komma stämde varav flera var högre uppsatta på organisationen, bland annat vice presidenten. Vi började enkelt med vår presentation om Sverige och lättade upp stämningen med att bjuda på polkagrisar och skoja om ABBA och kungen. Därefter var det dags. Vi visade våra resultat och blev kritiserade därtill, det bästa var dock att de förstod att det var ju inte vårt fel att enkätundersökningarna inte stämde överens. De som ansvarat för oss fick istället den främsta kritiken. Efter att berättat om våra nya kunskaper var vi ändå relativt nöjda, framförallt nöjda med att det var över och att excel kan glömmas bort ett tag till.

Vemodet kröp sig fram först när vi sa adjö och tackade Dr. Daniel. Det fortsatte sedan när vi var ute på den fantastiska restaurangen Barbeque Nation med vänner vi fått under veckorna i Pune. Passande nog spelade livebandet en massa ABBA låtar och vi satt och åt och samtalade länge o väl. Natten kom och till slut var det dags vid åtta-tiden på morgonen kramade vi om Sid och Vikram utanför BAIF och tog taxin till flygplatsen med sikte på New Dehli.    

För att sammanfatta har vi inspirerats av BAIFs vidd och arbete för hållbar utveckling även om den uppgift vi blev tilldelad inte blev som vi tänkt. Vi är tacksamma för vår tid på BAIF och ser nu framåt mot en go vecka semester!