Frustration, presentation och vemod

Sista arbetsveckan i Pune skulle visa sig bli en rejäl en. Vi sammanställde all data från intervjuerna i Kolewadi i excel. Ett förbannat excel som inte samarbetade alls, eller så har bara alla datakunskaper från gymnasiet flytt sin kos. Det tog evigheters evighet. Frustrationen slutade inte här. När vi hade infört all information från våra intervjuer skulle vi föra in samma information från en likadan enkätundersökning som gjordes 2007. Detta visade sig inte stämma alls. De två undersökningarna stämde inte mycket och den stora mängd insamlad information vi tagit visade sig oanvändbar. Vi skrek både inombords och rakt ut (tom så att folk undrade om vi mådde bra). I alla fall kunde vi samla in lite resultat och efter en lugnande diskussion med vår facilitator Dr. Daniel (fantastiskt mysiga Joshua) sa han att det var okej att presentera det vi hade och sedan berätta vad vi lärt oss av praktiken. 

Presentationsdagen kom och vi var nervösa upp över öronen. Ryktet om att 20-30 pers skulle komma stämde varav flera var högre uppsatta på organisationen, bland annat vice presidenten. Vi började enkelt med vår presentation om Sverige och lättade upp stämningen med att bjuda på polkagrisar och skoja om ABBA och kungen. Därefter var det dags. Vi visade våra resultat och blev kritiserade därtill, det bästa var dock att de förstod att det var ju inte vårt fel att enkätundersökningarna inte stämde överens. De som ansvarat för oss fick istället den främsta kritiken. Efter att berättat om våra nya kunskaper var vi ändå relativt nöjda, framförallt nöjda med att det var över och att excel kan glömmas bort ett tag till.

Vemodet kröp sig fram först när vi sa adjö och tackade Dr. Daniel. Det fortsatte sedan när vi var ute på den fantastiska restaurangen Barbeque Nation med vänner vi fått under veckorna i Pune. Passande nog spelade livebandet en massa ABBA låtar och vi satt och åt och samtalade länge o väl. Natten kom och till slut var det dags vid åtta-tiden på morgonen kramade vi om Sid och Vikram utanför BAIF och tog taxin till flygplatsen med sikte på New Dehli.    

För att sammanfatta har vi inspirerats av BAIFs vidd och arbete för hållbar utveckling även om den uppgift vi blev tilldelad inte blev som vi tänkt. Vi är tacksamma för vår tid på BAIF och ser nu framåt mot en go vecka semester!

Weekend trip - Mumbai!

Helgen spenderades i Mumbai!

Vi åkte på fredag eftermiddag. Tog tåget och fick sitta på en hatthylla (mer eller mindre) med ett gäng kvinnor + barn i "Ladies Compartment". En upplevelse för 52 Rupies (7 sek) per skalle.

Väl framme tog vi taxi till hotellet. Lite skeptiska letade vi oss in i en liten gränd, upp för 4 våningar och på måfå öppna vi en dörr och hittade... Hotellet!

Trevlig personal... Mindre trevliga rum. 

Vi gick och åt en bit man innan vi gick hem igen för läggdags. På vägen stötte vi på kackerlackor och råttor. 

Under natten drömmer Rosanna mardrömmar/går i sömnen/är panikslagen för att det är kackerlackor över hela golvet (i drömmen). Väcker en skräckslagen Frida vaknar och dom försöker sedan lugna ner sig och somna om.

Dock! Kl 04.00 vaknar dom igen av ACn som lät som en helikopter som ska landa på en. Plötsligt hörs ljudet av en råtta i väggen. Paniken råder igen och vid 04.30 tiden sover vi allihopa tillsammans i Linda och Charlottes rum. Hemsk natt!

På lördagen gick vi till Gateway of India för att därifrån ta båten som går till Elefantön. Väl där gick vi uppför 120 trappsteg, svetten rann och försäljarna var lika klistrade som våra kläder. Väl uppe kollade vi på hinduiska grottor och gigantiska skulpturer. Apor och kossor försökte hela tiden roffa åt sig ens vattenflaskor eller majskolvar. Ibland lyckas dom (observerar man dom, inser man att dom faktiskt har tekniker och planer för att ta ens mat). 

Väl hemma gick vi längs Causeway, dvs marknadsgatan där turister och försäljare flockas för att pruta och konsumera. Vi gjorde lite shopping innan vi hittade paradiset! Thai-massage! Otroligt frestande efter 7 veckor av smutsiga fötter i ett par flip-flops. Vi tog en 60 min fotmassage, men det innefattade tydligen också massage av nacke, huvud, rygg och resten av kroppen i princip. Överraskande och fantastiskt skönt och uppskattat! Som bonus fick vi en man runt hörnet som snarkade...

Efter massagen begav vi oss till Leopolds (samma som förra Mumbai-trippen) för en bit mat.

Gott, trots priserna. Dock inget att jämföra Sverige med!

På söndagen var det dags för slumvandring för Rosanna och Charlotte. Väl vid mötesplatsen för turen fanns inget som tydde på detta. Ingen visste något om vandringen och backa nästan lite när vi nämnde "Slum" "Dharavi". Det blev med andra ord inte av, tyvärr... För att trösta oss åt vi efterrätt till brunch och mötte upp Linda och Frida för lunch, lite strosande och sen tåget tillbaka till Pune! Vårat älskande Pune som vi så gärna ville åka ifrån på fredagen, men längtade tillbaka till när helgen var över. 

Antingen börjar vi bli gamla eller så behöver man inte mer än en helg i Mumbai åt gången...




Blandade bilder från helgen!

Vårt hotellrum...

70-tals modet på männen i Indien syns mer på vissa indier

Bilder från Satara!

God mat på vårt hotell. Trots vår indiske handledare vet vi dock inte alltför ofta vad det är vi äter. Men gott är det!

En av alla skolor vi besökte första dagen i Satara

Vi avslutade första dagen med att kolla på ett vattenfall. Dock inte fullt lika spektakulärt som under regnsäsong.

Vår handledare & Frida under en av intervjuerna (notera att märket på vägen är en symbol för solen i Indien... Inget annat)

"Kolhydrats-magen"

En av våra många gåvor från barnen

En gud fyllde år!

Fältarbete - Kolevadi, Satara

Häromveckan bar det av från Pune till den mindre staden Satara där vi (Linda, Charlotte, Rosanna och Frida) blev tilldelade boende inför vårt fältarbete som skulle utföras i byn Kolevadi, en timmes bilfärd från Satara.

Utifrån BAIFs Watershed development programme hade vi utvecklat ett frågeformulär med frågor om hur detta projekt påverkat byn. Genom bra vattenförsörjning så är det lättare för människor att odla mer och därigenom få en större inkomst vilket leder till utveckling.

Under fyra dagar intervjuade vi 50 familjer som deltagit i projektet. Det blev ett intensivt och svettigt arbete både på grund av värmen men även på grund av svårigheter med tolkning och hunger. Vi var därmed lagom matta när vi återvände till Satara på kvällen och njöt av hotellsängarna och den, oftast fungerande, air-condition.

I matväg fivk vi äntligen smaka på hur Chapati (bröd), ris och starka currysåser ska smaka då vi fick hemlagat av en kvinna i byn. Maten i matsalen i Pune smakar nu efteråt värre än innan. På kvällarna i Satara åt vi på restaurang för cirka 30 svenska kronor, vilket var oerhört värt.

En av dagarna i Satara bestod av skolbesök där de haft ett miljöprojekt om egen odling och lektioner om global uppvärmning m.m. Det var jätteroligt att träffa alla dessa fina barn och de var verkligen kunniga. Vi fick kokosnötter o blommor vid varje skola – något som visade sig vara en vanlig välkomsgåva.

Tillbaka i Pune väntar nu sammanställningsarbete från intervjuerna och framtida nöjen får ni snart höra mer om!

//Linda

Välkomna till oss!

Ni som undrar hur vi bor, ska nu få veta!

Vår innergård. Runt andra våningen kör vi utfall på morgonen och spelar badminton på kvällen.

Här hänger vi när vi är hungriga och pratar om vad för mat och godis vi ska äta när vi kommer hem. 

blandad fakta vs. blandade foton

Namaste!

Det är mycket som händer här (speciellt för utlänningar som oss), men alla smågrejer är också svåra att skriva hela inlägg om. Vi tänkte att vi kör en gammal hederlig punktlista med saker som hänt/som uppmärksammat oss. Följt av en potpurri av bilder!

• Man dricker aldrig direkt ur sin vattenflaska här, man häller liksom i sig vattnet. Lite hockey-spelare-stil på det. Även om flaskan är ens egen.
• Först och främst män, håller varandra i händerna eller över axeln för att visa att man är vänner. 
• När en bil backar, startar en melodi (lite som polyfonisk rignsignal) från bilen. 
• I organisationens matsal finns det vindar av (curry och) segregation. Kvinnor sitter för sig, män för sig. Vi har dock observerat detta och "tagit" över ett av männens bord under lunchen. Ordningen är rubbad i matsalen och vi har fått, inte onda blickar, men lite uppmärksamhet från dessa män, som var tvungen att hitta en ny plats. Hähä...
• Alla desserter/sötsaker vi har bekantat oss med hittills har smakat kanel och kardemumma. 
• Ett nickande från sida till sida med huvudet betyder "ok" och gjorde oss lite förvirrade i början då vi uppfatta det som "njaa".
• Området vi bor på (där vårt hostel plus BAIFs kontor bland annat ligger) är en Meat free zone. Vi får med andra ord inte äta kött här inne och allt som serverar är därför veg. Vilket är bra för miljön! Men lite bacon och kyckling är två samtalsämnen vi gärna pratar om när våra magar är hungriga på kvällarna. 
• Vi trivs väldigt bra med att gå runt i "pyamas" hela dagarna. Dvs slappa byxor och nån smutsig tröja till. Accessoarer kan vi snart inte stava till. 
• Folk stirrar! Högt och lågt. Inget som dom kommer sluta med, men något vi kommer vänja oss med. 
• Istället för Dove Bronze som vi har i Sverige för att få lite brunare hud, finns det såklart här, för motsatt effekt. Inte första gången/landet vi stöter på detta, men det är fortfarande förvånande. I slutändan är vi väl alla lika konstiga - vi som vill bli bruna, eller dom som vill bli vita. 

Vår första dag på "fält"

Godis!

Mumbai tur och retur

Vår första inrikesresa tog form i helgen, vi alla fem tog oss till miljonstaden Mumbai. (Simon umgicks med en av sina indiska vänner så detta inlägg inkluderar vad vi, fyra flickor, roade oss med).

Vid halv elva tiden på lördagen anlände vi med buss i storstaden och begav oss direkt till vårt bokade hotell. Ja, vi skämde bort oss med en natt på hotell. Vi bodde i stadsdelen Colaba som ligger precis vid vattnet och som  är det främsta turistområdet i Mumbai. Turistande var precis vad vi gjorde i det varma, fuktiga klimatet.

Vi började med att promenera längs med marknadsgatorna som var fyllda med stånd och människor som ville sälja just sina saker till just oss. Vi passade på att samla på oss en hel del och vi blev snabbt skickliga på att pruta. Det som vi samlade på oss under dessa två dagar var allt från skor och kläder till böcker och en kikare.

Efter shoppingrundan begav vi oss till Gateway of India (ett monument som britterna byggde för att visa var de klev i land när de anlände till Indien). Vi hade vid det här laget sett många turister som var lika vita som vi och hörde till och med lite svensktalande här och var. Vi började tycka att det var väldigt skönt med att slippa bli lika uppmärksammade, som i Pune, och folk stirrade inte lika mycket på oss.. vi anade dock inte vad som skulle ske. Vi gick runt monumentet och slog oss ned på en bänk för att vila en stund, trodde vi. Två små pojkar började först ställa massa frågor till oss, som vi inte förstod, tills de började peka ut andra vita människor som kom promenerandes. Därefter kom en av de många gatuförsäljarna och ställde sig några meter framför oss och började ropa på folk att köpa hans glass. Han hade lite roliga saker för sig så vi började skratta åt honom, något som han utnyttjade och började ropa på folk, på Maharati. Vi anade att han sa något om oss för folk började kolla på honom, sedan på oss och så skrattade dem. Vi började skoja tillbaka om honom och vi satt där i någon timme o bara drev med varandra. Samtidigt som detta pågick märkte vi av att folk började smygfotografera oss. Vi ignorerade det till en början men började sedan vinka in i kamerorna för att skämma ut smygfotograferna. Detta gjorde inte att de slutade utan att de offentligt började fota oss. Vid ett läge stod det runt tio människor i en halvcirkel runt oss med sina kameror i högsta hugg. Det hela var så komiskt så vi skrattade mest. Det tog inte slut här utan folk började sedan fråga om de fick vara med på bild tillsammans med oss, hur naturligt som helst... eller? Vi fick maka lite åt sidan och en efter en satte sig för att posera på bild tillsammans med de fyra vita tjejerna. Vi lämnade till sist spektaklet och sa adjö till den mycket roande glassförsäljaren.

På kvällen skämde vi bort oss med restaurang middag på den kända restaurangen Leopolds (känd från boken Shantaram). Vi åt gott och njöt av den lediga kvällen.

Söndagen sedan hade liknande utseende som lördagen med promenerande, turistande och shoppande. En alldeles lagom helg! Vi tog sedan tåget "hem" till Pune och var lagom matta när vi återvände till BAIF-hostel.

Taj Mahal Palace Hotel (finaste hotellet i Mumbai)

Vitingar framför Gateway of India

ps. Vi tycker det är dåligt antal kommentarer!

Från guidad tur till svensk kultur

Hallå white people!

En liten uppdatering från senast.

I fredags blev vi vilsna svenskar guidade av en av våra handledare (som här och nu får smeknamnet betty spaghetti pga hennes smala midja...) runt om i Pune. Vi fick se ett tempel med nån helig kossa i. Sen besökte vi ruinerna av ett fort som Britterna raserat när dom lämnade Indien back in da daz. Vi märkte dock att detta fort nu användes som ett dejtingfort för kärlekskranka smygpar. 

Vidare besökte vi ett museum som innehöll historiska föremål från Indiens historia. 

På lördagar jobbar man på BAIF och därför gjorde vi detsamma. Söndagen däremot spenderade vi i Deccan, dvs city. Vi gjorde våra första shopping, åt ute för andra gången på ett hotell. Denna gången skämde vi bort oss med naan-bröd och diverse indiska rätter. Att äta ute/gatan är fortfarande tabu bland oss, då vi har blivit avrådda av personalen på organisationen (plus våra egna instinkter) att inte äta ute... Inte alltför ofta i alla fall. 

Igår kväll skämde vi bort oss med chips, godis och såg på något vi väntat. på. länge... MELODIFESTIVALEN! 

Imorgon får vi en försmak av att jobba på fält. Över en dag åker vi till ett ställe som heter Satara, där dom arbetar med hur man tar hand om vatten, vilket kommer vara vårat fokusområde senare - vattenfrågor/watershed.

Ps. rätt låt vann!

Egentligen ett första inlägg om de första intrycken

Efter ett dygn resande som inkluderade att vi fick se solnedgången genom fönstret på Instanbuls flygplats och sedan soluppgången från bilen mellan Mumbai och Pune kom vi äntligen fram till BAIFs område.

Under de senaste dagarna har vi mest forsökt smälta alla intryck. Intryck som framförallt inkluderar hur galen trafiken är och hur det på något sätt finns ett ordnat kaos i det hela. Vi börjar vänja oss vid maten som varje dag, både frukost, lunch och middag består av ris, bröd och två kryddiga röror smakar helt okej och som ännu inte bråkar med vara magar :) Värmen är än så länge relativt lagom, aircondition finns det gott om så vi har det gott när vi är inomhus. Oroar oss lite för att detta dock är den lägsta temperaturen vi får uppleva... hur kommer det att gå sedan, spännde spännade!

Organisationen känns valorganiserad, har en introduktionsvecka nu som hjälper oss att lära oss mer om organisationen innan vi ska välja arbete att fokusera mer på.

I övrigt så är vi väldigt uttittade då det är ont om vita manniskor. Något som vi börjar vänja oss vid det också.

ps. har inte fixat ett indiskt nummer än, vi kommer troligtvis endast få tva stycken att dela på - återkommer om detta.  

Happy Holi!

Holi Day! Holiday! 

Nu sitter vi på BAIFs kontor och njuter av bilderna som har tagits idag på stan, när det har firats Holi här i indien. dom andra (jag har tagit mig en förtjänt dusch) är fortfarande vackert nerkletade i färg som folk kastat/sprutat/smetat in oss med. 

Vi hade som mål att åka in mot city idag för en kik, men mycket var stängt, dom flesta var (nog) lediga från skola och istället gick folk runt och kasta färg. dom är väldigt vänliga och frågar ibland "do you accept?" innan dom kastar färg, men inte alltid, hehe. sedan är ju ett kort på/med oss väldigt uppskattat tycker indierna som frågar oss "photo? photo?" lite överallt. 

efter att vi har kommit tillbaka till hostellet vi bor på, som BAIF anordnat, så hade vi ett möte med en tjej som jobbar här. det är komiskt att gå genom kontoret, med färg överallt, för att sedan se att alla andra som jobbar här också är inkletade i färg! det firas alltså högt och lågt, där inget verkar hindra dom från att göra det också, vilket visar på hur duktiga dom är på att ta tillvara på sin kultur och dess traditioner. jag tror vi älskar indien. 

En banks personal vinkade in oss till deras privata lilla fest där det sprutades färg, dansades och gav oss läsk o chips. detta kommer bli ett av våra bästa minnen kan vi redan nu konstatera!